fuck you höst
Höst.
Det tragiska med just hösten är att den har en hemsk förmåga att trycka ner en några snäpp på glädjeskalan. Den där skalan har också en förmåga att kunna bölja fram och tillbaka. Man är inne i något utav en känslostorm. Det tragikomiska i det hela är ju också att man mest av allt bara vill bort. Bort från allt. Bort från alla tankar. Bort från det gråa. Bort från det man tror att man kan lämna, problemen. Istället för att bara stå kvar. Och möta allt. Iallafall att försöka. Som en av våra kära föreläsare så fint formulerade sig, man kan aldrig göra rätt eller fel, huvudsaken är att vi gör något. Jag tror att det ligger något i det.
Fuck you höst.
Kommentarer
Trackback
